FETTRADIKALT

Jag anser att den medicinska vetenskapen inte ska ha tolkningsföreträde på feta kroppar; det är detta perspektiv som idag dominerar och jag hoppas att vara del i att ge plats åt fett som något socialt, inte endast individuellt; som något som handlar om makt och inte endast matspjälkning.

Det är ständigt aktuellt och viktigt för en samhällsvetare att utforska det som berör och upprör; det är i dessa känslostormar som vi kan utläsa vad som är viktigt för människor. Vidare är det intressant för samhällsforskaren att undersöka de frågor kring vilka folk samlas. Aktivism berättar något om vår samtid och om hur samhällsgrupper och individer förhåller sig till denna. Detta gör studiet av fettaktivismen relevant; där kött, känsla och kamp möts bildas ett oerhört intressant studieobjekt som jag hoppas kommer att ge oss en inblick i de reaktioner som den icke-normativa kroppen utlöser och de handlingar som följer.

En aktivist kämpar alltid i motvind, men kanske kämpar fettaktivisten i en extra hård sådan? I min B-uppsats konstaterar jag att den feta kroppen är en medikaliserad, politiserad och moraliserad kopp; den tillhör inte den enskilda feta individen utan är snarare en yta för hela samhället att projicera sina mardrömmar på. Fettet är parasitiskt; en fysisk och fullt synlig manifestation av en moralisk svaghet. Disciplineringen av den feta kroppen, ett avskräckande exempel, får då en samhällsbevarande funktion. Vad innebär det då när man som fettaktivist, indirekt, kämpar emot en sådan samhällsbevarande funktion?

Dessa reflektioner, samt de i mitt förra inlägg, kommer från min senaste hemtentamen då vi hade i uppgift att författa en slags forskningsplan för våra C-uppsatser. Jag behöver kika på detta då och då för att hålla fokus i mitt uppsatsarbete…

Jag ser fram emot den punkt då jag samlat in material från intervjuerna och läst igenom en majoritet av källmaterialet; när jag kan börja sammanställa, analysera och lära mig saker om denna fascinerande form av aktivism.