FETTRADIKALT

“FETTRADIKALT - Radikala kroppar, radikala tankar: En studie om fettaktivism”

Fredagen den 29 oktober år 2010 samlas ca trettio personer, av varierande vikt men med mestadels feta kroppar, utanför Hearst Tower på Manhattan i New York, USA. När klockan slår 18:00 börjar de kyssas. Hånglandet som fortgår under en halvtimme är en fettaktivistisk aktion; det är en reaktion på en krönika som publicerats i Marie Claire, ett modemagasin som ges ut av Hearst Inc., med titeln Should ‘Fatties’ Get a Room? (Even on TV?).  Skribenten Maura Kelly, som kommenterar en TV-show med två förälskade feta individer i huvudrollerna, skriver att hon reagerar med avsmak när hon betraktar två individer med fettvalkar kyssa varandra och att temat inte borde visas på TV. 28 000 upprörda mejl skickades till tidningens redaktion och ett s.k. event bildades på Facebook med information om tid och syfte för hångelaktionen på Manhattan.

Den fettaktivistiska aktionen kallades för ”the Big Fat Kiss-In”; en titel som för tankarna till de s.k. sit-ins som användes flitigt under 50- och 60-talens medborgarrättsrörelse i USA för att protestera mot Jim Crow-lagarna i den segregerade amerikanska södern. Jag inleder denna uppsats med The Big Fat Kiss-In då aktionen illustrerar tre utmärkande aspekter hos fettaktiviströrelsen; den är inte sällan performativ med den egna kroppen som konfrontativt medel, drar paralleller till traditionell människorättsaktivism samt använder sig flitigt av internet som en aktivistisk resurs.

Denna uppsats ska handla om personerna som kysstes utanför Hearst Tower den där höstkvällen, om en samling människor som betraktar den feta kroppen som förtryckt och politisk; den handlar om fettaktivister.