FETTRADIKALT

Fredrik Nilsson, etnolog och författare till boken I ett bolster av fett (2011), undersöker bl.a. hur inställningen till den feta kroppen började byta skepnad under 1800-talet. Från att ha signalerat pondus förvandlades den feta kroppen till en markör för ett misslyckat medborgarskap och en bristande karaktärsstyrka. En tilltagande omkrets förknippades med en tilltagande svaghet och en oförmåga att tjäna sitt fosterland. Förmågan att upprätthålla självbehärskning och en god moral ansågs försvagad och det var en inkompetens som tydligt manifesterade sig självt på det svenska folkets kroppar. Likt aktuella debatter tillskrevs denna nedgång en stillasittande kultur som producerade egennyttiga individer (Nilsson 2011:63;64). Det är inte sällan som kroppslig svaghet och orenhet sammankopplas med en brist på förmågan att kontrollera sina begär; en fet individ anses ofta vara fet på grund av en sådan brist på självdisciplin.

Detta är ett utdrag från min B-uppsats i socialantropologi: Den Feta Kroppen - När anatomi blir en anomali: Om stigmatisering och exkludering av den feta kroppen.

Med detta vill jag påtala på vilket sätt en viktnedgång, som Jennifer Hudsons (se inlägget innan detta), för omgivningen och för individen handlar om så mycket mer än normativ skönhet. Att lyckas med att reducera sitt midjemått är att lyckas som människa och medborgare.